This is your new blog post. Click here and start typing, or drag in elements from the top bar.
Jag tänker ofta på en historia som hände mig. Detta i korthet en enkel händelse som har förändrat min syn. Och jag som var tidigare anhängare av republikanska idéer, blev plötsligt en monarkist. Det var ett sommardag i stockholm år 2007.
Trött och sliten efter städarbete var jag på väg hem. Jag gick till tunellbana rådmansgatan och skulle passera ett övergångställe på hollandarsgatan. En bil stanade vid övegånställe för att lämna mig företräde. Det var ett blå volvo. Jag tittade på chauffören och ville vinka huvud för tacksamhet, men plötslig blev jag väldig överraskand. Sveriges kung Gustav XVI satt bakom ratten. Det var ovanlig att se Sveriges mäktigaste man framför sig, det känndes också ovanlig att han skulle vänta för att jag skulle passera ett övergångställe. Jag log, vinkade huvud och skyndade gick över gatan.
På väg hem, när ja satt i tunnelbana kännde jag sig stolt. Så tänkte jag: vilket underbar land är Sverge. Här träffar man kungen på ett vånlig gatan i ett vånlig bil, som iakttar alla trafikregler framförallt. I mit hemlandet, när presidenten eller even en minister åker från punkt a till punkt b, ska allt traffic blir avstängd från polisen, de brukar åka i ett bilkortege med minst 8 - 9 billar. Fattiga fölk blir bara arg och gnällande om såna uppvisningar. Detta resor kostar dyrt till alla skattebetalarna.
Men här i stockholm visas kungen på ett vånlig sätt som en människa. Jag tror att själv Gustav känner sig fri i det här landet, utan onödiga kortege och uppmärksamhet.
Från detta dag blev jag verkligen en monarkist.
Trött och sliten efter städarbete var jag på väg hem. Jag gick till tunellbana rådmansgatan och skulle passera ett övergångställe på hollandarsgatan. En bil stanade vid övegånställe för att lämna mig företräde. Det var ett blå volvo. Jag tittade på chauffören och ville vinka huvud för tacksamhet, men plötslig blev jag väldig överraskand. Sveriges kung Gustav XVI satt bakom ratten. Det var ovanlig att se Sveriges mäktigaste man framför sig, det känndes också ovanlig att han skulle vänta för att jag skulle passera ett övergångställe. Jag log, vinkade huvud och skyndade gick över gatan.
På väg hem, när ja satt i tunnelbana kännde jag sig stolt. Så tänkte jag: vilket underbar land är Sverge. Här träffar man kungen på ett vånlig gatan i ett vånlig bil, som iakttar alla trafikregler framförallt. I mit hemlandet, när presidenten eller even en minister åker från punkt a till punkt b, ska allt traffic blir avstängd från polisen, de brukar åka i ett bilkortege med minst 8 - 9 billar. Fattiga fölk blir bara arg och gnällande om såna uppvisningar. Detta resor kostar dyrt till alla skattebetalarna.
Men här i stockholm visas kungen på ett vånlig sätt som en människa. Jag tror att själv Gustav känner sig fri i det här landet, utan onödiga kortege och uppmärksamhet.
Från detta dag blev jag verkligen en monarkist.
RSS-канал